I går var dagen inne då vi äntligen skulle få svar om våra blodprover och spermaprov som min man gjort förra månaden.

I går va vi riktigt nervösa, inom bords hade jag fjärilar i magen, och mådde nästan illa. Maken va väldigt tyst och när vi skulle gå in till läkarn va han likblek.

Först frågade läkarn samma frågor vi fåttt tidigare och sedan skulle hon berätta om svaren på provet och svaren på mig va att jag inte får någon ägglossning och ska börja med pregotime och att vi ska köra med ägglossningsstickor.

Vi har alltid trott det bara är fel på mig pga av min pco, men nu vet vi att min man inte har riktigt aktiva simmare och antalet man ska ha är 39miljoner och han har visst bara 1 miljon så våra chanser är inte de bästa. Han ska få göra om proverna för de kan visa anorlunda nästa gång så i mitten av dec ska han göra om det igen. Är proverna lika dåliga då blir det remiss upp till linköping för ivf.

Allt är inte som en saga, för vår del känns det som vi får invänta tills dec men drömmen om ett barn känns just nu långt ifrån. Det viktigaste just nu är att stötta varann i detta och invänta feb.

Varit öppen om detta men nu känner jag bara att jag vill sjunka genom jorden och låtsas som allt är en mardröm. Drömmen om ett barn känns långt ifrån. Nu blir det försöka samla sig och tänka possitivt.

I Torsdags va jag i väg på sjukhuset och tog cell prov men även rubella prov som är för att kolla om man har röda hund, först gick jag upp till kk men visade sig att man skulle ta det på kvinnohälsovården. Sen satt jag  och väntade på min tur och det kom in gravida efter gravida. Min mage vände sig dubbelvikt och jag fick gå in på en toalett och ta bort tårarna från kinderna och blaska av ansiktet. Och när man väl kom in till barnmoskan ser hon i en journal att vi försöker skaffa barn och säger : ja men då hopppas jag du kommer hit snart då.

Pressen i en ökade ännu mer då, aldrig velat hem mer än jag ville då. När jag väl kommit hem bröt jag ihop och bara ville ge upp.

Iochmed att vi snart ska få svaren börjar både jag och mannen bli mer nervösa och det märker man hemma, Vi är eniga om att köra ivf om det behövs och jag ska sluta jobba för mycket extra och inte stressa och söka annat jobb, just nu  är det jätte stresssigt på jobbet och sånt kan ju påverka.

Alla proverna för första besöket hos läkarn är gjorda så nu hoppas vi det går fort till den 21/10 är i valet och kvalet om jag ska ta semester eller inte den dagen. Jobbar kväll och får vi dåligt besked så kanske man inte är i form för att jobba efter man fått reda på vad som kan vara fel.

Kör äl stickor för fullt så vi inte missar ägglossningen, misstänker den kommer i dag eller i morgon. Tänk om man snart plussar då kommer jag ge familjen den bästa julklappen någonsin   

Nu har läkar tiden äntligen kommit. :) är jätte glad maken med för nu får vi verkligen veta vad det är som kanske är fel, som gör att vi har svårt att nå drömmen om vårat mirakel.   Ska få ta cellprov första den 10/10 först sedan blir det vänta till 21/a10 då vi ska få träffa läkarn.

Det roliga är folk säger tiden gå stilla när man väntar på att få svar från läkarn, jag tycker det går fort. Kan ju ioförsig bero på att jag jobbar sjukt mycket, till och med dubbla pass på jobbet och runt om i kommunen.

Nervositeten har inte kommit än men jag tror nog jag kommer känna av den mer och mer ju nämare den 21/10 vi kommer.

Försöker hitta ett nytt jobb men det är inte så lätt just nu för man ska ju bara vara glad att man har ett. Dock känner jag att jag inte mår bra av att vara där och har läst att sånt med kan påverka om man vill bli gravid.

Nu har man massa vänner runt om sig som är gravida förr tyckte jag det va jobbigt nu bryr jag mig inte längre för jagg vet att våran läkare kommer försöka göra så mycket hon kan för att hjälpa oss. Förr när vänner va gravida bröt jag ihop så fort jag hade träffat dem, men nu kan jag sitta dricka kaffe/te med dem och lyssna om alla deras upplevelser. Det ända jag inte vill är känna på magarna och det accepterar dem. 

Bara av äta lite och ofta och skippat godis och kakor har jag gått ner två kilo. Blev så glad när jag såg detta på vågen :) Behövs det att vi gör ivf så får vi hjälpen jag jag ligger inte på 30 i bmi.