I går var dagen inne då vi äntligen skulle få svar om våra blodprover och spermaprov som min man gjort förra månaden.

I går va vi riktigt nervösa, inom bords hade jag fjärilar i magen, och mådde nästan illa. Maken va väldigt tyst och när vi skulle gå in till läkarn va han likblek.

Först frågade läkarn samma frågor vi fåttt tidigare och sedan skulle hon berätta om svaren på provet och svaren på mig va att jag inte får någon ägglossning och ska börja med pregotime och att vi ska köra med ägglossningsstickor.

Vi har alltid trott det bara är fel på mig pga av min pco, men nu vet vi att min man inte har riktigt aktiva simmare och antalet man ska ha är 39miljoner och han har visst bara 1 miljon så våra chanser är inte de bästa. Han ska få göra om proverna för de kan visa anorlunda nästa gång så i mitten av dec ska han göra om det igen. Är proverna lika dåliga då blir det remiss upp till linköping för ivf.

Allt är inte som en saga, för vår del känns det som vi får invänta tills dec men drömmen om ett barn känns just nu långt ifrån. Det viktigaste just nu är att stötta varann i detta och invänta feb.

Varit öppen om detta men nu känner jag bara att jag vill sjunka genom jorden och låtsas som allt är en mardröm. Drömmen om ett barn känns långt ifrån. Nu blir det försöka samla sig och tänka possitivt.