Nu har hela december gått och maken har varit och gjort om sitt spemietest och nu har vi sedan den 18dec bara väntat och väntat på att det ska bli januari, så vi får veta om vi får göra våran ivf eller inte. Man kan verkligen säga att vi är i väntans tider.

Att detta påverkar kan man verkligen säga för jag va i affären i går och fick som vanligt den förbannade mensen och var tvungen att åka och köpa bindor. För varje gång man köper bindor känns det som ett hån och man vill bara gräva ner sig. Men givet vis i kön står min kompis kille och handlar massa godis till henne pga av att hon är gravid, när han sen säger hon sitter i bilen om du vill hälsa på henne. Då springer jag mot min egen  bil och tårarna bara börjar spruta, kör hem som en galning och bara skakar. Varför kan jag inte gädjas åt hennes lycka? Jo för hon har inte ens förökt bli gravid och en annan kämpar år ut och år in känns det som. Just nu som jag mår ska jag nog hålla mig i från alla som är gravida och  träffa folk i allmänhet. Känner mig som en lipsill så fort jag  träffar någon som är gravid. Är jobbigt att träffa barn  till en kompisar med men i stället för att visa de så leker jag med barnen och läser massa sagor, och på nått vis stillar det min smärta. 

Ger upp reällt snart!! får vi bakslag om ivf nu med i januari vet jag inte vad jag gör. usch vill bara min saga ska gå i uppfyllelse, jag nöjer mig med ett barn <3 Ett litet älskat barn, fattar inte de som redan har ett och gnäller för de inte får ett syskon, de har ju ändå ett. Man ska vara glad för det lilla man har, just nu är det lilla min man i mitt liv

<3

Vill det ska vara januari nuuuuuuuuuuuuuuuu.

På måndag blir om gång två av pregotime. Och det ända possitiva snart börjar man på nya jobbet får nog lägga mer tanke på det i stället för att bli gravid