Nu har hela december gått och maken har varit och gjort om sitt spemietest och nu har vi sedan den 18dec bara väntat och väntat på att det ska bli januari, så vi får veta om vi får göra våran ivf eller inte. Man kan verkligen säga att vi är i väntans tider.

Att detta påverkar kan man verkligen säga för jag va i affären i går och fick som vanligt den förbannade mensen och var tvungen att åka och köpa bindor. För varje gång man köper bindor känns det som ett hån och man vill bara gräva ner sig. Men givet vis i kön står min kompis kille och handlar massa godis till henne pga av att hon är gravid, när han sen säger hon sitter i bilen om du vill hälsa på henne. Då springer jag mot min egen  bil och tårarna bara börjar spruta, kör hem som en galning och bara skakar. Varför kan jag inte gädjas åt hennes lycka? Jo för hon har inte ens förökt bli gravid och en annan kämpar år ut och år in känns det som. Just nu som jag mår ska jag nog hålla mig i från alla som är gravida och  träffa folk i allmänhet. Känner mig som en lipsill så fort jag  träffar någon som är gravid. Är jobbigt att träffa barn  till en kompisar med men i stället för att visa de så leker jag med barnen och läser massa sagor, och på nått vis stillar det min smärta. 

Ger upp reällt snart!! får vi bakslag om ivf nu med i januari vet jag inte vad jag gör. usch vill bara min saga ska gå i uppfyllelse, jag nöjer mig med ett barn <3 Ett litet älskat barn, fattar inte de som redan har ett och gnäller för de inte får ett syskon, de har ju ändå ett. Man ska vara glad för det lilla man har, just nu är det lilla min man i mitt liv

<3

Vill det ska vara januari nuuuuuuuuuuuuuuuu.

På måndag blir om gång två av pregotime. Och det ända possitiva snart börjar man på nya jobbet får nog lägga mer tanke på det i stället för att bli gravid

Nu är det ett tag sen vi var hos läkarn och dag fem i mens cykeln har redan kommit och gått och vi har kört pregotime för första gången. Blev sjukt mycket jobbigare än jag kunnat ana hade många biefekter illamånende trötthet och fick ett hemskt söt sug. vid sötsuget försökte jag med frukt men det hjälpte inte så har syndat fem dagar med godis och annan skit. Så från och med denna veckan blir det ta nya tag. Försöka hålla vikten under 81kg iallafall.

Troligen har vi ÄL nu i veckan men tror inte på det blir något mys, mannen är så depremerad tar inte i mig och pratar knappt med mig om hur han känner det efter han fick reda på att han inte alls hade så mycket spermier. Jag känner mig utanför känns som han kämpar på sitt håll och jag på mitt men inte tillsammans som man ska.

Sagt till han att han får gå och prata med någon för så här kan vi inte ha det. Detta med barnlöshet ställer till det så mycket för oss och många andra par. Hoppas bara vi plusar snart så det inte slutar som det gör i många andra förhållanden att barnlängtan tar död på kärleken till varann.

IBand undrar jag hur det kan vara så orättvisst att vissa klarar det på mindre än ett år sen har vi oss som försökt i många år och sen har vi de de som väntar på adoption i många år, detta med att vara ofrivilligt barnlös handlar mycket om att vänta och vänta och vänta.

hittat en bra film om IVF tänkte ni som är i samma sitts som jag och ni som varit eller ni som bara vill veta hur en IVF går till kan kolla på. http://www.skane.se/sv/Webbplatser/Skanes-universitetssjukhus/Organisation-A-O/Reproduktionsmedicinskt-centrum/For-patienter/SjukdomarFakta/IVF-enheten/IVF-skolan/

Nu är det snart dags för mannen att åka upp igen på nytt spermatest detta blir runt mitten av dec och jag ska ta hormontest den 22 nov. och nu ska vi egentligen hålla koll på ägglossningen men som det är hemma nu så tror jag det får vänta en månad.

I går var dagen inne då vi äntligen skulle få svar om våra blodprover och spermaprov som min man gjort förra månaden.

I går va vi riktigt nervösa, inom bords hade jag fjärilar i magen, och mådde nästan illa. Maken va väldigt tyst och när vi skulle gå in till läkarn va han likblek.

Först frågade läkarn samma frågor vi fåttt tidigare och sedan skulle hon berätta om svaren på provet och svaren på mig va att jag inte får någon ägglossning och ska börja med pregotime och att vi ska köra med ägglossningsstickor.

Vi har alltid trott det bara är fel på mig pga av min pco, men nu vet vi att min man inte har riktigt aktiva simmare och antalet man ska ha är 39miljoner och han har visst bara 1 miljon så våra chanser är inte de bästa. Han ska få göra om proverna för de kan visa anorlunda nästa gång så i mitten av dec ska han göra om det igen. Är proverna lika dåliga då blir det remiss upp till linköping för ivf.

Allt är inte som en saga, för vår del känns det som vi får invänta tills dec men drömmen om ett barn känns just nu långt ifrån. Det viktigaste just nu är att stötta varann i detta och invänta feb.

Varit öppen om detta men nu känner jag bara att jag vill sjunka genom jorden och låtsas som allt är en mardröm. Drömmen om ett barn känns långt ifrån. Nu blir det försöka samla sig och tänka possitivt.

I Torsdags va jag i väg på sjukhuset och tog cell prov men även rubella prov som är för att kolla om man har röda hund, först gick jag upp till kk men visade sig att man skulle ta det på kvinnohälsovården. Sen satt jag  och väntade på min tur och det kom in gravida efter gravida. Min mage vände sig dubbelvikt och jag fick gå in på en toalett och ta bort tårarna från kinderna och blaska av ansiktet. Och när man väl kom in till barnmoskan ser hon i en journal att vi försöker skaffa barn och säger : ja men då hopppas jag du kommer hit snart då.

Pressen i en ökade ännu mer då, aldrig velat hem mer än jag ville då. När jag väl kommit hem bröt jag ihop och bara ville ge upp.

Iochmed att vi snart ska få svaren börjar både jag och mannen bli mer nervösa och det märker man hemma, Vi är eniga om att köra ivf om det behövs och jag ska sluta jobba för mycket extra och inte stressa och söka annat jobb, just nu  är det jätte stresssigt på jobbet och sånt kan ju påverka.

Alla proverna för första besöket hos läkarn är gjorda så nu hoppas vi det går fort till den 21/10 är i valet och kvalet om jag ska ta semester eller inte den dagen. Jobbar kväll och får vi dåligt besked så kanske man inte är i form för att jobba efter man fått reda på vad som kan vara fel.

Kör äl stickor för fullt så vi inte missar ägglossningen, misstänker den kommer i dag eller i morgon. Tänk om man snart plussar då kommer jag ge familjen den bästa julklappen någonsin   

Nu har läkar tiden äntligen kommit. :) är jätte glad maken med för nu får vi verkligen veta vad det är som kanske är fel, som gör att vi har svårt att nå drömmen om vårat mirakel.   Ska få ta cellprov första den 10/10 först sedan blir det vänta till 21/a10 då vi ska få träffa läkarn.

Det roliga är folk säger tiden gå stilla när man väntar på att få svar från läkarn, jag tycker det går fort. Kan ju ioförsig bero på att jag jobbar sjukt mycket, till och med dubbla pass på jobbet och runt om i kommunen.

Nervositeten har inte kommit än men jag tror nog jag kommer känna av den mer och mer ju nämare den 21/10 vi kommer.

Försöker hitta ett nytt jobb men det är inte så lätt just nu för man ska ju bara vara glad att man har ett. Dock känner jag att jag inte mår bra av att vara där och har läst att sånt med kan påverka om man vill bli gravid.

Nu har man massa vänner runt om sig som är gravida förr tyckte jag det va jobbigt nu bryr jag mig inte längre för jagg vet att våran läkare kommer försöka göra så mycket hon kan för att hjälpa oss. Förr när vänner va gravida bröt jag ihop så fort jag hade träffat dem, men nu kan jag sitta dricka kaffe/te med dem och lyssna om alla deras upplevelser. Det ända jag inte vill är känna på magarna och det accepterar dem. 

Bara av äta lite och ofta och skippat godis och kakor har jag gått ner två kilo. Blev så glad när jag såg detta på vågen :) Behövs det att vi gör ivf så får vi hjälpen jag jag ligger inte på 30 i bmi.

Nu är vi igång med undersökningar och allt :) känns toppen och nu kan jag mer och mer för varje dag släppa kontrollen. Känns helt underbart och som det ser ut som nu så lämnar jag över allt till läkarn. Haha hinner inte heller hålla koll på mens cyklen för ska jobba fyra helger i rad nu och försöker hitta annat jobb. Känner inte riktigt jag passar där, alla andra tycker det men jag vill helrre testa ha ett natt jobb där jag inte förlorar så mycket tid med min man.

I går va vi på ikea och a6 och shoppade skor och lite ljus och annat smått och gott. Så nu klarar vi oss till den kalla vintern.

Nu får vi bara se vad läkarn säger om alla proverna, så inte det blir att mannen får göra om sina. Man vet ju aldrig. Att vara inne i utredningen känns skönt för man känner man blir tagen på allvar och att de verkligen vill hjälpa oss. Drömmen är att storken kommer och hälsar på till nästa vinter iallafall, hahaha vi får la se. Drömma går ju alltid.

Oh shit nu gäller det idag ska mannen ta prover, igår kände han sig febrig men tror det är hans nervositet som spökar. Utan att han själv vill inse detta.  Själv ska jag bara ta blodprover idag, hahaha och jag är väldigt nervös över detta. Tagit semester från jobbet för jag vill följa med och stötta min man, och själv kunna ta mina egna prover. De ska kolla nått med sköldköteln. Så håller alla tummarna nu.

Vaken jag eller maken har sovit riktigt, men så blir det ju när man ska utreda sig och få veta vad som är fel på en varför man inte kan bilda familj. Min största skräck skulle vara om man gjorde ivf och inte det skulle funka, min man har nämligen sagt att han inte vill adoptera, så får vi nega tiva svar sen från sjukhuset och ivf ej går kommer det bli oerhört jobbigt. Men vi ska inte tänka negativt, neee jag ska tänka possitivt.

Har tagit oss 2½år så tar det ett år till så gör det inget för nu vet jag att vi får hjälp och det värmer och lugnar min själ. Vem vet snart kanske vi får vårat efterlängtade pluss.   

Jag har fått av barnmoskan att om jag inte går ner lite i vikt så kanske jag inte kan få göra ivf om inte behandlingarna jag ev måste göra innan har hjälpt. visst väger bara 85 och är 178cm lång men om man äter hormorner kan man gå upp och då blir det svårare att gå ner.Så nu blir det försöka gå ner i vikt med hjälp av sluta äta godis äta mindre portioner äta lite och ofta, och motionera mer minst 5 promenader i v och träna styrketräning eller hemma övningar. Målet är 10 kg ner men blir det mer än det ännu bättre. :)

Många har föreslagit lchf har hållt på med de men jag känner inte för de jag vill bara slippa banta. Hoppas bara på jag kan motstå allt gott nu. sen när det blir två veckor innan jul år jag äta någon bit då och då. men inte i överflöd. Men gör allt för vi ska lyckas nu, så blir det utan godis då får det bli de.